STORY

Verkligheten som en saga

Berättaren

 Jag är Berättaren

Nyfikenheten driver mig till att ständigt finna nya berättelser, långt bort i fjärran eller alldeles bakom knuten.  En historia med foton teckningar och text 

Jag heter  Anders Mohlin men av andra är jag alltid refererad till som Molla. Utbildade mig  till Illustratör och formgivare på konstfack och har de senaste 20-åren arbetat på Sveriges television som bl.a rättegångstecknare, Journalist animatör och fotograf.

"Bygden. Bygden är liksom benämningen på ”platsen" när den ska tillskrivas vissa egenskaper och det vilar något nostaligiskt gammaldags över själva ordet, och i kombination hembygdsgård, bygdespel, bygdegemenskap som en benämning av det som det nya Sverige inte är, en era av folkrörelser, om armod och svält, om sånger och predikningar ordet bygd har färgen av korngult och grönt som en nyslagen äng, av rött som i ladväggarna och de slitna flaggorna i arbetarrörelsens 1:a majtåg. Bygd är inte helt okomplicerat i dagar då mörkermän pratar i nationalistiska termer, men det är också mitt ord.
Jag reser genom denna "bygd" Reser genom ett soligt och klart sommarlandskap som trots allt ändå befolkas av pensionärer och några enstaka semestergäster. Jag får bilden av det utopiskt lyckliga. Bilden då det är fest, då man samlas, då rummen fylls av liv och det doftar mat ur köket, gammalt trä ur trapphallen och sommar från buketten med Midsommarblomster, Rödblära, Prästkragar och Blåklockor. Ser en romantisk bild av en kvinna i gul klänning med ljusbrun hy, av män i skjortor och hatt och känner en smak av solvarma smultron med opastöriserad mjölk. Denna bild som jag skulle vilja ha som fototapet i evighetens frysta dödsögonblick.
I verkligheten fladdrar det till i ett trasigt fönster av en gulnad bit gardin i det vackra lämnade timmerhuset och tungsinnets estetik förbereder hädanfärden som ett skillingtryck om misslyckad glesbygdspolitik.
Om några månader i oktober kommer det enda tecknet på liv vara död, när ett skott ljuder, en stor älgtjur segnar ner, färgar den första nysnön röd och en Jämthund ger i från sig ett upphetsat skall”


ur "Nomadsommar"