1 maj och röda stugor

Det vilar något  mjukt och vackert över namnet på "månaden maj" till skillnad från t.ex februari, september eller april. Det är som om det innesluter det sköraste det vackraste det mest poetiska som det svenska kalenderåret har att uppbringa. Det är där Alice Tegner och Taube går i tokspinn, maj är som en psalm av Carl David af Wirsén, som en svartvit studentmössa mot den djupaste av blå himlar, den vackraste brudbuketten och den gladaste visslingen med händerna i byxfickorna.  Jag har lämnat gatans röda fanor bakom mig för att i stället söka upp landskapets röda stugor, kanske är det ett ålderstecken, men den knutna näven har krupit upp ur fickan och används denna dag till att i stället examinera de blommor som redan slagit ut på ängen även om jag för dagen inte finner någon "Kattfot". I den mättade luften ryttlar en Enkelbeckasin och en Taltrast  övertrumfar i alla fall just nu sin kusin koltrasten i skönsång. Jag sitter på en bergshäll och ser ut över med den pastoral som Sörmland har att erbjuda och är tacksam.