Skymning

Jag har tappat lite av viljan att var dag gå ut och fotografera mina trivialiteter och posta dem på diverse sociala medier. Det är som om det inte riktigt speglar det jag vill säga. Möjligen ger skymningen i något slags stråk ett utryck för nuet.
Jag tänkte därför starta med att varje morgon innan jag börjar jobba eller sätter mig och kör in till stan, gå ut i trädgården eller de närmaste omgivningarna och ta en gryningsbild eller i alla fall en morgonbild som ett tanke att även i de mörkaste av tider så blir det ljusare och att en ny dag är nya möjligheter att se saker i tydligare.

51936399234_aab4678580_kjpg51936156698_bba043c5cd_kjpg
Den kollektiva Sorgen

Har arbetat hemifrån idag, svårt med koncentrationen, sneglar ideligen på uppdateringar från BBC och CNN. Magkänslan är svår, känner mig tämligen modfälld. Det är inte så att jag på känner mig akut hotad, att vi ska gå in i tredje stort Europeiskt krig utan snarare en känsla av att allt det där jag trodde på håller på malas sönder, tankarna om ett öppet kosmopolitiskt Europa och i förlängningen världen, tron om en framtid där klimatet var den största nöten att knäcka och där demokratin också skulle segra över länderna längs kräftans vändkrets. Känslan av just det mals sönder som byggnaderna i Kiev, Charkiv och Mariupol av de hänsynslösa ryska bombningarna.
Gick även idag i väg på lunchen till det närbelägna Alsberget. Utsikten och den blå himlen ger trots allt ro i sorgen.

När föräldrarna flyr fältet

Hemma hos oss har Olle fyllt 20 och vill bjuda på kalas...utan sina föräldrar. Så som de inkännande föräldrar vi är så letar vi efter tillfälligt natthärberge annorstädes och hamnar efter mycket om och men i... Sommaridyllen Öregrund i februari vilket var alldeles förträffligt. Ett litet hotell en god middag och en lika god natts sömn och sedan en hel dag i en gnistrande vårvinterkänsla bland öar och kobbar på skridskor i Roslagens norra skärgårdar med några vänner som anslöt över dagen. För när landskapen söder om Mälaren täckts av vitt snöslask så är det här uppe barmark och isarna fina och genomstöpta.

51895223539_e648566aa8_kjpg51894892611_5cb8b17a6a_6kjpg
November ode

Aldrig är tjärnens vatten så svart som i den skugglösa novemberdagens, strandskogen så sorgligt avklädd och fåglarna de få kvarvarande så tysta.
November genomströmmar mitt blodomlopp och jag rör mig som en tretåig sengångare precis så fort att jag slipper stelna

51687857560_bacd0a31fc_kjpg
1/125 av en sekund

I ögonvrån, att se något i ögonvrån, samtidigt har man ingen som helst aning. 1/125 av en sekund tar det att försöka berätta en historia. Stora målare som Ilja Repin eller Caravaggio eller Kröyer kunde ägna eoner av tid till att försöka skapa ett samspel mellan sina ”deltagare”, lägga veckor av skissande och måla över i fall det blev fel.
Kanske är de det som är lite av fotograferandets charm att det egentligen inte går att tillrättalägga att momenten försvinner. Men det som fastnar blir ändå ett fryst ögonblick en berättelse ur en verklighet som väcker frågor. Jag tycker detta är så fashinerande att hitta dessa historier ur något som bara var en känsla om att något pågår.
Vad tittar männen på i mobilen? vad säger de till varandra. Hur hungrig är mannen bakom och hur gott ska det bli med en varmkorv etc. Detta är inga existensiella frågor och bilden är inget stort mästerverk. Det är vad det är, 1/125 av en sekund ur mitt liv

Dovember

Ledig måndag!
1 Dovember.
Vill inte vakna upp, vill ligga kvar i den dåsiga dvalan och helst inte se det grå sippra in mellan persiennerna. Halsen känns retlig, huvudet blyinfattat och tungsinnet gnager som en blind sork. Kaffedoften från köket ter sig dock som en frälsarkrans på en blank vattenyta i dimma och jag bestämmer mig för att lämna skeppet i det här fallet en IKEA sultan och ta mig ner för trappan och in i köket.
Kaffet ger liv om ej hopp och ute i den disiga morgon så känns ändå solen på något sätt närvarande där bakom så kanske är en dag ute ändå ett sätt att mota Olle i grind, beveka demonerna.
Tar med kameran och ger mig ut i den trakt som nu mer snudd på är en del av mitt blodomlopp. Visst är det märkligt vad det mjuka ljuset och den förhållandevis milda dagen ändå gör med en. Inte så att jag börjar gnola svensktopp eller tar hoppsa steg. men jag upptäcker återigen hur vackert det egentligen är och hur lyckligt lottad jag är som bara kan gå här och känna hur livsandarna börjar ta tag i mig

51647046777_3d1e179f6a_kjpg51648099143_823c15ec5c_kjpg
Vägen bort och hem

Jag har skrivit om det förut men återkommer alltid till bilden "Den svenska skogsbilvägen" den där vägen som sällan kommer fram utan nästan alltid bort, ibland i en meningslös vändplan omgärdad av av risig ungskog och en stapel övergivna lastpallar kvarglömda från nån plantering dussintalet år bakåt, ibland nere vid en humustonad insjö och ett båthus i betsad i samma färg, inte sällan övergår vägen i halvmeterdjupa traktorspår in bland slyn in i det okända. Dessa vägar är ändå så spännande så fyllda av nån slags äventyr även om de på ett måtto är återvändsgränder så är de ändå en del av vägen framåt.
Just den här vägen leder till en vackert belägen sommarstuga där det bästa kaffet och de godaste bullarna serveras i gammalt porslin i glittret från en vacker sjö även i det sena oktober.

51629161298_2fe913d269_kjpg
Höstljus

Ljuset är ambient, molntäcket inte jämntjockt utan släpper igenom tendenser till solljus i ett vätemättat dis som skapar den där oktoberkänslan.
Platsen är någonstans i Sörmland, vid en sjö, med en skog och ett kulturlandskap, lägger man dessutom till ett rött torp, blir bilden lika schablonartad som en pappersbonad från 50-talet minus eventuella rådjur eller en älg.

51543631590_a2b2018581_kjpg
Höst hemma

Är nu tillbaka i hemmiljön. Fick en idé om att försöka fånga förhöstens färger i närlandskapet och får Olle som fotosällskap med mig ut.
Det är en fin dag med mycket vackert ljus när vi vandrar över fälten och in i skogen och allt är så där perfekt melerat i nordiskt septembermood. Inne bland träden besjälas jag av något jag saknat, doften av kåda och fuktig mossa och det där mjuka ljuset som silas ner mellan granars grenverk .

51528555476_e79edd207c_kjpg51529270569_4447141717_kjpg51527745357_f2a336702f_kjpg51524624315_23a3974622_kjpg
May day

Märklig tid maj! Det är ju nu allt händer, det går undan i naturen med blommor, lövsprickning, fågelsång och djurungar. Folk gifter sig, döps och tar examen, ja allt det där som hör själva livet till. Och ändå! själv går jag ofta in i nåt slags tungsinne den här tiden, som att livet verkligen går för fort. Jag vill göra som den salige ungerske filosofen Ladislaus Horatius dra i nödbromsen slippa denna årets tivolimånad och faktiskt bara vara utan några krav, särskilt mina egna. Jag vill låta rödhaken och koltrasten sjunga i timmar och vara nöjd med det, istället så sitter jag där i bergochdalbanan och håller i mig fast jag egentligen aldrig gillat den. Nåja Pentivargen i mig tar mig i alla fall till skogs och det lägger tillfälligt ett stillande balsam på själen just idag.