Plötsligt föll frosten och fukten frös i sinnliga kristaller
Jag har varit en lat människa vad beträffar min närvaro på min egen blogg, men det blir så ibland. Jag tänkte att jag summerar upp det hela med lite lösryckta delar av min bilder och funderingar sedan vintern 2023 gjorde sitt antågande.
Så då var du igång, inte för att det egentligen gör någon skillnad mer än kanske nån grad ner och en något klarare dag. Men vi har gått över gränsen, den där osynliga men obevekligt påtvingade gränsen som för all framtid förhindrar oss att återvända på annat sätt än i i tillbakablickandet och minnets sakta borttynande brus.
Tjugotjugotre, från nattens mörkt dimmiga men glada skogspromenad hem, till nyårsdagens krispighet och känslan av förhoppning som skär längs ytan av ny bärighet.
Innan snön faller. Trettonhelgen börjar på is emedan de första flingorna drar in med ovädret. Det rister i den frusna vindjackan och det blå landskapet visar upp en scen där de 12 kavaljererna på Ekeby mycket väl skulle kunna komma åkandes i en rissla över isen. Fast platsen är inte i Värmland utan på LIdsjön i Sörmland och de vi möter är istället goda vänner som varit uppe och vänt vid Vibyholms slott på Båven.
Tror faktiskt inte att det blir vidrigare än just nu. (vi pratar om ute-statusen) några grader plus, tätt hårt kallt rått regn och en grå gryning som blir en lika grå skymmning utan att man hunnit äta lunch. Min Ipren i dystopin blir ändå att ta mig ut i denna dränkta väderdepression och som en medberoende försöka tillstå att det finns en viss dragelse till det fina i jävelskapet som gör att man står ut i melankolin.
Och som i repris: Jag fortsätter att simma på i den subarktiska pestmånaden med sökaren strax ovanför vattenytan. Här och där sjömärken av det slaget som gör att man fortsätter att manövrera sig fram mot en förhoppningsvis ljusare morgondag
Eftermiddagsljuset och den fallande temperaturen skapar med det påkomna diset nya okända landskap i det nära bekanta.
Det sörmländska bondelandskapet är söndagsfint och bjuder upp till fest på Storsjön, Björnlunda.
Vi är 16 som samlats i långdans i språngdans på skoklädda järn. idag är vi bjudna av dimman till dans.
"Visa vid midvintertid"
Tänk vad 5 minusgrader kan göra för själsfriden i Januari. Plötsligt går det att andas och ljuset åter vänder från himlen till jorden eller i alla fall till träden. En viss kyla gör mig glad, snudd på lycklig.
En bordsduk med den vackraste av spetsknypplingar har lagts över vinterdagen.
Funderar tätt som oftast vad det är i mina trakter som drar dessa snuskigt rika människor hit. Naturligtvis är det inga dussinkåkar de köper men ändå. Jag och mina vänner åkte i söndags skridskor på Storsjön i Björnlunda och passerade denna romantiska lilla herrgård vackert placerad på ett näs som nyligen gick för 127 miljoner, där ägaren en IT-Miljardär är god för 14 miljarder enligt Forbes lista över de kusligt rika.
Vi fick för övrigt hålla mer än armlängds avstånd från land för att inte skadesjutas av den svärm av hagelskurar som genomfor terrängen. Några av offren letade sig i sin sista flykt ut på isen där de blev liggandes i blodspillan.
Fasansfullt! var ordet innan fågelhundarna kom utspringandes för apport.
För att kunna erbjuda så bra turer som möjligt för andra skridskoåkare är alltid det bästa sättet att själv reka dagen innan så att isen håller, så att det finns bra ställen att parkera på, så att man kommer ut på isen och så att om olyckan skulle vara framme att man har lätt och nära att komma till med bil. Och naturligtvis att det finns något mysigt fikaställe att ha sin medhavda bulle och kaffe på. Idag åkte vi (tre personer)på Sjön Misteln som nog blir morgondagens tur och innan dess på Lockvattnet som visade sig inte vara säkert nog för att ta ut en större grupp på.
Plötsligt stannar solen upp innan den hastigt dyker bakom horisonten. Vårvintern gör entré, men ännu är det länge innan björken knoppas.
Att lägga saker på is betyder inte nödvändigtvis att man skjuter fram förloppet till ett senare tillfälle, det kan också ha innebörden av att konservera själva tillfället och dra ut det under en längre tid än vad man normalt gör. På så sätt blir en annars kort grå vinterdag både längre och ljusare om den förläggs på is (särskilt i kärt sällskap)
En annan sak med att färdas på is är att man kan smyga sig nära corpe de logi, herrskapsbyggnader, rikemansbarrar, herrgårdar utan att mötas av grindar, staket och långa alléer med krattade grusgångar. Här är ett gods som jag aldrig sett förr
Så då var du igång, inte för att det egentligen gör någon skillnad mer än kanske nån grad ner och en något klarare dag. Men vi har gått över gränsen, den där osynliga men obevekligt påtvingade gränsen som för all framtid förhindrar oss att återvända på annat sätt än i i tillbakablickandet och minnets sakta borttynande brus.
Tjugotjugotre, från nattens mörkt dimmiga men glada skogspromenad hem, till nyårsdagens krispighet och känslan av förhoppning som skär längs ytan av ny bärighet.
Innan snön faller. Trettonhelgen börjar på is emedan de första flingorna drar in med ovädret. Det rister i den frusna vindjackan och det blå landskapet visar upp en scen där de 12 kavaljererna på Ekeby mycket väl skulle kunna komma åkandes i en rissla över isen. Fast platsen är inte i Värmland utan på LIdsjön i Sörmland och de vi möter är istället goda vänner som varit uppe och vänt vid Vibyholms slott på Båven.
Tror faktiskt inte att det blir vidrigare än just nu. (vi pratar om ute-statusen) några grader plus, tätt hårt kallt rått regn och en grå gryning som blir en lika grå skymmning utan att man hunnit äta lunch. Min Ipren i dystopin blir ändå att ta mig ut i denna dränkta väderdepression och som en medberoende försöka tillstå att det finns en viss dragelse till det fina i jävelskapet som gör att man står ut i melankolin.
Och som i repris: Jag fortsätter att simma på i den subarktiska pestmånaden med sökaren strax ovanför vattenytan. Här och där sjömärken av det slaget som gör att man fortsätter att manövrera sig fram mot en förhoppningsvis ljusare morgondag
Eftermiddagsljuset och den fallande temperaturen skapar med det påkomna diset nya okända landskap i det nära bekanta.
Det sörmländska bondelandskapet är söndagsfint och bjuder upp till fest på Storsjön, Björnlunda.
Vi är 16 som samlats i långdans i språngdans på skoklädda järn. idag är vi bjudna av dimman till dans.
"Visa vid midvintertid"
Tänk vad 5 minusgrader kan göra för själsfriden i Januari. Plötsligt går det att andas och ljuset åter vänder från himlen till jorden eller i alla fall till träden. En viss kyla gör mig glad, snudd på lycklig.
En bordsduk med den vackraste av spetsknypplingar har lagts över vinterdagen.
Funderar tätt som oftast vad det är i mina trakter som drar dessa snuskigt rika människor hit. Naturligtvis är det inga dussinkåkar de köper men ändå. Jag och mina vänner åkte i söndags skridskor på Storsjön i Björnlunda och passerade denna romantiska lilla herrgård vackert placerad på ett näs som nyligen gick för 127 miljoner, där ägaren en IT-Miljardär är god för 14 miljarder enligt Forbes lista över de kusligt rika.
Vi fick för övrigt hålla mer än armlängds avstånd från land för att inte skadesjutas av den svärm av hagelskurar som genomfor terrängen. Några av offren letade sig i sin sista flykt ut på isen där de blev liggandes i blodspillan.Fasansfullt! var ordet innan fågelhundarna kom utspringandes för apport.
För att kunna erbjuda så bra turer som möjligt för andra skridskoåkare är alltid det bästa sättet att själv reka dagen innan så att isen håller, så att det finns bra ställen att parkera på, så att man kommer ut på isen och så att om olyckan skulle vara framme att man har lätt och nära att komma till med bil. Och naturligtvis att det finns något mysigt fikaställe att ha sin medhavda bulle och kaffe på. Idag åkte vi (tre personer)på Sjön Misteln som nog blir morgondagens tur och innan dess på Lockvattnet som visade sig inte vara säkert nog för att ta ut en större grupp på.
Plötsligt stannar solen upp innan den hastigt dyker bakom horisonten. Vårvintern gör entré, men ännu är det länge innan björken knoppas.
Att lägga saker på is betyder inte nödvändigtvis att man skjuter fram förloppet till ett senare tillfälle, det kan också ha innebörden av att konservera själva tillfället och dra ut det under en längre tid än vad man normalt gör. På så sätt blir en annars kort grå vinterdag både längre och ljusare om den förläggs på is (särskilt i kärt sällskap)
En annan sak med att färdas på is är att man kan smyga sig nära corpe de logi, herrskapsbyggnader, rikemansbarrar, herrgårdar utan att mötas av grindar, staket och långa alléer med krattade grusgångar. Här är ett gods som jag aldrig sett förr