HYDRA

Eskapism!

En vårgrå längtan.

På jobbet och bland våra vänner ser jag den ena skidbacken efter den andra gnistra i vitt med en aldrig så blå himmel med en termos och ett apelsin i rött och orange i deras social medier.

Själv är jag just nu trött på att frysa, trött på vintern som kommer och går med snö och regn, med -10 och + 10 men oftast två plus. Trött på att i förhoppning ta med mig en kopp kaffe på verandan och fem minuter senare besviket inse att det trots dunjackan inte va så skönt som jag hoppats.

Sitter på hemmakontoret med något tabell-artat för kvällens sändning flyttar blicken från skärmen och zoomar ut genom fönstret och ut över världen, flyger min egna tur upp genom taket ut bland träden ungefär som den där vackra berömda målningen av Marc Chagall ”över taken”,  fortsätter via google earth ner över Europa i nån slags romantisk dröm om att möta våren. Men frågan är var? Mars kan ju vara en tämligen kall månad med regn och nordliga vindar , men också helt fantastisk.

Vi var inne på Slovenien, på Paris, spanska Atlantkusten eller kanske i de bulgariska Karpaterna. men med en titt på förväntad temperatur känns det ändå för kallt. Huvuddrömmen är ändå att sitta ute någonstans, dricka en kall öl eller ett krispigt vitt vin, äta en bit mat utan att frysa. Portugal, Spanien, Italien, Sydfrankrike, vi googlade flygpriser och tog även tåg i beaktande men slog det snabbt ur hågen när nu dagarna var begränsade.

Det blev Aten. priset var hyfsat och flygtiderna blev humana.

Att planera en 5 dagars semester och försöka få den dit man själv önskar kräver en del research  och lite logistik. Vår ide var att inte springa på alla bollar och använda en massa tid åt förflyttningar men samtidigt hitta nån form av retreat utanför storstadslarmet som til exempel en lite grekisk ö som ändå kunde fungera och åtminstone ha några allternativ både på boenden och mat så här ”off season” Valet föll på Hydra en och en halv till två timmar från Pireus (Atens hamn stad) en liten väldigt vacker ö med en minst lika vacker liten stad men också genom sin närhet till Aten en ö som andas klass och burgenhet där motorfordon på land är förbjudna undantaget sopbilen och en undangömd brandbil från den tiden man blandande olja i bensinen. Däremot är det liv och rörelse i hamnen där taxibåtar och små enmansfiskebåtar tjivas om utrymmet med miljardärernas stora motor-yachter även om det just nu är låg säsong,.

Att besöka den grekiska övärlden på våren är fantastiskt särskilt om man som oss gillar att traska runt på kortare byvandringar eller på dagsutflykter genom det storslagna bergslandskap som kännetecknar så många av öarna. Vädret är skön svenskt försommar och för även om temperaturen inte skvallrar om någon högsommarvärmen så värmer solen rejält, dessutom är det grönt och hela marken blommar och det doftar fantastiskt av blommande citrusfrukter. Så ladda gärna ner nån bra app på telefonen och ta reda på vad blomstren heter. Riktigt roligt tycker vi som är lite nördar.

Hydra har flera utmärkta leder som både går genom de små byarna längs kusten och upp på de högsta punkterna på ön strax under 600 meter. En annan fördel med att åka på våren är att priserna och tillgången på boendena är betydligt bättre. Man bör dock undvika påsken (framför allt den ortodoxa) då många av Atenarna åker ut på öarna särskilt till hydra som ligger så pass nära. Nackdelarna då? Förutom att kvällarna kan bli en aning svala och att vattentemperaturen kanske inte medger några långvariga bad så är det väl möjligen att många av de restauranger och caféer och en del butiker inta har öppnat. Ska sägas att det ändå är ett ganska bra utbud på ställen för förtäring. 

Arlanda är väl inte paradiset på jorden, men ändå så gillar jag att sitta där i den kemiskt tråkigt designade loungen och dricka en cappuccino  för alldeles för mycket pengar och titta ut över planen som landar och lyfter till och med en gråstarrig marsmorgon. fast det gäller att ha lagomt med tid så man på riktigt känner att man tar avstamp

Så sagt och gjort. Vi flög till Aten, landade på eftermiddagen och tog tunnelbanan in till centrala stan (Syntagma heter stationen som ligger mitt i den gamla delen ”Plaka”) ska sägas att det är smidigt att ta tunnelbanan direkt även om den är en aning skramlig. Man kan också ta pendeltåget och komma in till centrum vilket är något bekvämare. Notera att det är en extra liten avgift för flygplatsen ( precis som på Arlanda) annars är lokaltrafiken billig 1,5 € för en zon biljett

Den där känslan av att stå längs bagagebandet när samma väska redan har
passerat 7 ggr utan att någon annan synts till

Utsikten till kvällsdrinken eller frukosten eller både och.

5 minuters gångväg till hotellet från Syntagma, vi får ett stort fint rum med balkong som vätter ut mot en av de slingrande gränder som kännetecknar den här delen av Aten (Hotel Adonis).

 Hotellet har också en takbar med en obetalbar utsikt över akropolisklippan som nu var vackert upplyst i kvällsmörkret. Vi startar där med något färgglatt i glasen med garnityr från takets köksträdgård.

Bredvid hotellet ligger den klassiska greken på hörnet Taverna Saita, tavernan, traditionell, en halvtrappa ner med standardrätterna till ett överkomligt pris, i kvarteret finns både trendiga caféer och high-end vinbarer. Vi åt bläckfisk, bräserat citronlamm och lammsovlaki en greksallad, lite vindolmar, öl och en karat vitt vin för runt en dryg femhundring.

 Vi äter frukost ute på takterassen (standardfrukost inget märkvärdig men utsikten som sagt) och vi får nu hela stan som utsikt med Parthenon i dagsljus samt någonstans där bakom en aldrig så skimrande blått medelhav.

Tar blå linje från Syntagma till Pireus och här skulle jag nog ändå rekommendera öronproppar om man bara är lite känslig för ljud. Det är en märklig dyster känsla över Atens tunnelbana den är i storts sätt helt i avsaknad av reklam och är i övrigt väldigt sparsamt upplyst med endas långsmala kyliga längsgående lysrör och slätt betong. Det tar. drygt 20 minuterna till hamnen. Pireus har onekligen sin charm, den ser ut som en hamnstad ska se ut med gamla lite bedagade kåkar från mitten av förra seklet, en boulevard som kringgärdar den inte riktig överskådliga hamn där färja på färja ligger vid kaj för att skeppa ut folk och gods till någon av de många öarna i den grekiska arkipelagen. Vi frågar en chaufför på en av de bussar som åker skytteltrafik längs kajen med passagerare om var vårt rederi ligger och den båt som ska ta oss till Hydra. Här och var ligger små kiosker där grekkaffe säljs ur pappmuggar och man kan få sig en fårostpaj. många hemlösa har också tagit sin tillflykt under de tak som omgärdar delar av kajen.

40 € per väg i den snabbgående katamaranen. Ut åker vi via öarna Egina och Poros och landar 1 timme 50 minuter senare vid  den lilla hamnen på Hydra. På kajen är det fullt av  mulåsnor som kan hyras för att  bära upp gästernas packningar längs de branta stengränderna eller trapporna. Vi får ett "whats up" sms av värden till den lägenhet vi hyrt om hur man enklast klättrar upp de 45 höjd metrarna . Alexander heter värden, vi lämnar packningen för att ta en rundtur lgenom byn och kanske en bit mat medans lägenheten städas. 

Det som alltid slår mig när jag kommer till Grekland är hur fritt det känns att gå omkring bland gränderna i de små byarna, ingenstans spetsiga staket eller inmurade avslagna glasflaskor som man kan stöta på i andra länder runt Medelhavet, den grekiska övärlden har något småskaligt lite landsbygdsaktigt över sig, till skillnad från många andra av kusterna runt  som antingen känns helt otillgängliga eller är urbana. Det är en helt annan känsla här, en av det tillhör en allmänhet som att få access till byns själva hjärta och dess invånare. och folk ler och säger "jassas" när man möter någon trots att det är en turistort. 

Börjar också förstå varför just den här platsen hade sådan lockelse på dessa konstnärer musiker och författare ett halvt sekel tillbaka. Det vore förmätet att kalla den pittoresk, det känns som ett alldeles för platt och negativt laddat utryck för att beskriva stämningen, känslan i den labyrintartade gatubilden. Samtidigt som det skiljer sig mycket från de byar vi möter på öarna i Cykladerna och på Kreta som har en långt mer prägel av det bysantinska med sina platta tak och helt vitkalkade väggar.

Om man läser om Hydra så är det mycket om dess närförflutna, om det 60-70 tal då jetset-livet frodades när den grekiske stenrike skeppsredaren Ari Onassis höll till här med sitt entourage och ägde fler stora fastigheter på ön, men det är också den bohemiska  tiden då Leonard Cohen förälskade sig både i ön och i sin svenska Marianne och skrev några av sina odödliga sånger men också där han träffade sin svenske vän författaren Göran Thunström. Vi ska väl i ärlighetens namn säga att vi inte på allvar försökte oss på att leta upp Cohens hus även om det ska finnas nån stans bland de smala gränderna och vara märkt med en plakett och dessutom lät ha en gränd uppkallad efter sig. Däremot gick säkerligen förbi nån av de tavernor han suttit på.

Annars är katter ett stående inslag i bybilden. I varje gathörn, vid varje hus på varje mur tronar en kisse i mer eller mindre tilltufsat skick på det sätt det blir oå det strövar fritt och gärna hamnar i slagsmål meda ndra kissar i kampen om bakgårdsreviren. VI hamnar på en takterass och käkar sardiner till lunch går in på en supermercado och köper öl vin och salta pinnar och getost och tar oss tillbaka till vår terass.

Solnedgången blir nästan fånigt vykortsartad och man blir nästan full skratt när vi nu sitter där med två glas vin och en god ost och det enda som hörs är sporadiskt  stånkande från fiskebåtarnas dieselmotorer och bousoukimusik från ett öppet fönster.

Vår värd Alexander kommer förbi (han har varit och fiskat med harpun-gevär, fisk som han säljer till fiskresturangerna för att utöka inkomsterna och de har vett att ta ut rejält för fisken, som är det enda som är riktigt dyrt på krogarna räkna med en 500 kr per person) Vi hör oss för om vandringslederna, han rekommenderar att ta den som går närmast  kusten en halvmil väster ut eller att ta sig upp till något av klosterna uppe på berget och sedan möjligen upp på högsta toppen.

Solen har sänkt sig och vi tar trapporna ner mot hamnen och de Tavernor som håller öppet även i lågsäsong. Vi fastnar för en liten fiskkrog några kvarter in ”Ostria” bra och vällagat även om inte hela menyn ännu är tillgänglig. Greksallad och vitt är alltid en bra start vi forsätter med sardiner och grillad bläckfisk.
Det fina med ställen som har en hel del dagturister även nu i lågsäsong,  är att det alltid infaller ett lugn när sista färjan lämnat ön när det glesnar mellan borden och man får full uppmärksamhet från  resturangpersonalen. Vi går sakta hem genom byn och det slår en som vanligt hur mycket det sker på ett dygn när man reser iväg. VI stannar till hos grannarna , ett gäng yngre som har fest och grillar på sin terass.

Det är mest greker på de resturanger som har öppet nu innan turismen börjat komma igång men det är nån form av karneval den här helgen så det är ändå relativt fullsatt på dem.

Det är flödande grönt på ett sett jag tidigare aldrig upplevt i Grekland, naturligtvis mest för att jag oftast rest hit i slutet på säsong ,september oktober.

Havsängarna är i sanning arkadiska "den lyckliga fridens förlovade land: SAOL". Överallt blommar det, både sådant som jag känner till och det som kräver mer research för att hitta namnen på , mer om detta senare. Vi rundar udden ut från den västra delen av hamnen passerar några vackra pinje träd och går längs den ganska breda stenlagda vägen som sluttar brant ner i det azurblå vägen vindlar fram mellan vackra villor och efter någon kilometer kommer vi ner till en Taverna  (Kondylenias) med utsikt över ett litet fiskeläger Kaminia. Vi beslutar oss för att äta lunch där när vi går tillbaka. Vi vandrar vidare och kommer fram i en dal där en vacker stenbro leder över ravinen och på andra sida ligger den första riktiga stranden Vlichos, Grekland vägen smalnar något och en samling arbetare är i full färd med att i i ordningställa resorten (Four Seasons) Det ser exklusivt och lyxigt ut när vi passerar de ganska höga murarna, här går någon sorts gräns, strandvillorna försvinner och längre upp i terrängen börjar vi nu höra getternas klockor och vägen blir än smalare och täckt av rött grus, borta i väster tornar öarna Dokos och Spetses upp sig med Peleponessos bergmassiv bakom sig. någon kilometer längre fram  ligger ett gammalt varv där några fiskare reparerar och målar upp sina båtar . vi vikar av från vägen och traskar upp mot en gammal kyrkoruin. här råder verkligen lugnet. bara betande boskap och grekisk musik på distans från en av gårdarna i dalen. eftersom vi börjar bli hungriga  vänder vi här med sikte på Tavernan vi passerade tidigare under dagen.

Den väldigt lättvandrade vägen västerut, bakom oss har vi den lilla byn Kamina

Om man nu har en terass med solnedgång så är det väl ganska självklart att man utnyttjar den just när solen går ner även om det finns andra platser från vilka man också kan se Egeiska sjön färgas röd av en stjärna nära oss

Vi  börjar morgonen på samma sätt med en kaffe fetaostpaj och pain de chocholate på kajen och köper dessutom med en större smörgås för att ha lite färdkost för senare. Lite disigare idag men eftersom vi har en hel del höjdmeterpå dagens vandring, först upp till klostren och därefter eventuellt upp på öns högsta punkt Mount Eros (588 m.ö.h) så känns det ganska skönt. Vi använder oss av appen "All trails" eftersom den har tydliga leder utmärkta och är intuitiv och finns över skulle jag säga i stort sätt hela världens vandringsleder.  sedan ska sägas att leden var tydligt utmärkt med färgkodning och små skyltar även i verkligheten . Vi går längs en av huvudgatorna uppför med  höga och smala trottoarer vilket nog tyder på att den stenlagda vägen fungerar som vatten kanal vi häftiga skyfall. Det doftar fantastiskt av blommande mandarinträd och överallt tronar det kattor  och faktiskt en fet slö hund som tagit siesta under en av platanerna på ett litet torg. Vi är ganska snabbt ute ur stan och börjar en mer mödosam promenad i  mjuka serpentiner upp mot pinjeskogen ovanför. de ärgade kullarna är ännu gröna och gårdarna ligger som stora vita sockerbitar på sluttningarna. vi fascineras av den terrasbyggda stenlagda vägen upp och den tid det måste ha tagit för att lägga den. även om man synbart haft hjälp av nån traktor och nån mindre lastbil. Vi roar oss med att ta bilder på blommor och försöka klassificera dem med hjälp av  PlantNet som är en bra gratis app att använda på resan. ( lägger ut några bilder nedan på blommor). precis när vi kommer in i pinjeskogen faller ett lätt regn och på håll hör vi hur åskan mullrar in över Peleponessos men ser ut att ta en annan riktning än mot Hydra, på sina håll glesnar det mellan träden och an ser ut över byn och hamnen.
Vi går förbi några gamla gårdsruiner  och stenmurar som löper längs sidorna på branterna. väl uppe på första kullen planar det ut och ett stort vitkalkat kloster med kyrka  breder ut sig. Den stora porten är öppen och en skylt uppmärksammar att stillhet råder och att tystnad bör hörsammas. och stillhet är verkligen det som kännetecknar den stora innergården med kapellet mitt på. det är sällsamt estetiskt och om man sätter sig på någon av de få bänkar som finns så inträder det ett stort lugn. Väl ute går vi i sakta gemak genom de gröna olivlundarna där möter vi ett yngre par som kommit ner från högsta punkten och beskriver vägen rätt stenig men inte på något sätt svårfunnen eller riskfylld. Så, det blir ytterligare 150 höjdmeter.

Den sista dagen på Hydra var också den varmaste och klaraste och vi hade inte på något sätt bråttom. Vi köpte som vanligt kaffet och ostpajen  på bageriet nere vid kajen men eftersom borden var upptagna så gick vi bort mot hamnutsikten, hittade en bänk och satt oss. En Swan-båt puttrade förbi på motor trots att det blåste en frisk bris. Idag har vi bestämt att det ska bli en kortare tur österut mot den andra stranden. en fin tur om ej riktigt i närheten av den som gick åt andra hållet. efter en 45 minuters promenad förbi ett antal muromgärdade lyxvillor kommer vi fram till ett lägenhetskomplex som ligger nere vid stranden och det känns både opersonligt tråkigt och aningen skräpigt och efter att senare ha läst om det på google så blir det inte mer attraktivt. så vi vänder o och går tillbaka