Vårdag(sut)jämning.
Snålvår:
Det blåser snålt, tempraturerna är snålt tilltagna och vårfågelsången går på sparlåga, men den hörs, och är ett lika tydligt tecken på att förändring är i antågande, som snödropparna i trädgården och att solen någonstans därbakom molnen når nya höjder.
Det finns ett litet skogsparti där inte skogsmaskinerna eller Barkborrarna gjort rent hus bland de stora granarna, de ligger inklämt mellan några små sjöar och får bli dagens runda, idag utan både sällskap och termos.
En spillkråka kör sin virvel i en död tall och titorna uppmärksammar min närvaro. Jag fastnar vid en gigantisk bäverfälld asp, svart murken svept i mossa sträckande ut sina fingerliknande grenar så att de precis når kanten på det istäckta kärret. Isen är är fortfarande tjock och håller att gå på, men färgen skiftar alltmer i det gråblå och kan fort mjukna som glass.
Det blåser snålt, tempraturerna är snålt tilltagna och vårfågelsången går på sparlåga, men den hörs, och är ett lika tydligt tecken på att förändring är i antågande, som snödropparna i trädgården och att solen någonstans därbakom molnen når nya höjder.
Det finns ett litet skogsparti där inte skogsmaskinerna eller Barkborrarna gjort rent hus bland de stora granarna, de ligger inklämt mellan några små sjöar och får bli dagens runda, idag utan både sällskap och termos.
En spillkråka kör sin virvel i en död tall och titorna uppmärksammar min närvaro. Jag fastnar vid en gigantisk bäverfälld asp, svart murken svept i mossa sträckande ut sina fingerliknande grenar så att de precis når kanten på det istäckta kärret. Isen är är fortfarande tjock och håller att gå på, men färgen skiftar alltmer i det gråblå och kan fort mjukna som glass.
Egentligen behöver jag inte ta fler bilder, jag gör ändå inget mer med dem. men själva processen, letandet, seendet har en helande verkan på mitt psyke det är som om jag innesluts i någon slags bubbla av närvoro där det absoluta nuet dikterar vilkoren och vart och ett av dessa ögonblick är de första av sitt slag och fast miljön är mig så bekant är det ändå något helt nytt. Lite "panta rei" och det gör mig så uppfylld. Efter några timmars strosande. känner jag att jag trots allt borde haft den där termosen med mig och går tillbaka till bilen, på andra sidan träsket börjar nu björkriset gå i violett.
Här är några bilder
The deep Southernmanland
Här är några bilder
The deep Southernmanland
Vårdagjämning vid den lilla sjön, gränsen mellan årstiderna blir allt tydligare
Det lilla isfallet
Skogen känns aldrig så grön som när allt annat är grått
En gång ett nattkärl
Zinkadus