In i Skogen

Oktoberskogen
Om man går så långt in bland träden att man anar att man passerat gränsen för var verkligheten slutar och att det enda som kommer över ens läppar är ... Det var en gång.
Här inne är inte hösten en färgsprakande fyrverkipjäs där det prasslar bland bladen i kadmium och cinnober för att virvla upp som konfetti mot en aldrig så högblå himmel. Här är allt dovt sällsamt. som ett par sammetsbyxor på en hippiefestival 1970, som ett urblekt psykedilskt skivomslag, sällsamt som de rastrerade rösterna på en kortvågsradio