Den motvilliga utflykten.

Gryning i mars.
Ute suddar ett tjockt fuktigt dimtäcke ut konturerna av närmsta omgivning. Jag kliver upp tar ett glas vatten och en Ipren, en försiktig huvudvärk mol mot tinningarna, jag kryper ner i sängen igen och försöker sova. Min skridskokamrat Kjell ringer och försöker få med mig mot kvicksund för en kanske sista skridskotur på Mälaren, men kroppen och lättjan säger nej. Jag ångrar mig en timme senare när värktabletten det första kaffet börjat göra verkan eftersom jag då inser att den enda boten en sån här dag är att mota Olle i grind och faktasikt ge sig ut och få både luft, ljus och lite rörelse i kroppen.
Så med termos, blåbärssoppa och digestivekex ger vi oss iväg mot kusten och Stendörrens naturreservat. Vem vet kanske det disiga vädret gör dagen extra vacker. Vi kör förbi en loppis, tittar in och köper en väldigt snygg lampa till hallen hemma. småpratar med butiksägaren och kör vidare. Det sörmländska landskapet är vattendränkt och på flera ställen har storasjöar bildats och i dimman som nu tätnat bildas helt nya scenerier och nere vid havet framträder träd som nya individer isolerade av den begränsade sikten, landskapet skiftar för var meter och en tråkgrå färglös marssöndag blir till ett sällsamt mystiskt äventyr.

Ett utmärkt ställe att plocka fram termosen

Gås I dimma
Dimman besjälar skogen med ljus