Dagarna innan ledighet, en manifestation i långsamhet

Jag arbetar kväll tre dagar innan semester. arbetsbelastningen är strax under normalt men segheten är som sirap på en diskbänk. motivationen är på rött och det känns lite som att vara barn på julaftonsförmiddagen, kan inte klockan nu bara bli tillräckligt mycket? När jag åker hem vid nio är det fortfarande helt ljust och de senaste dygnets regnande har medfört att hela landskapet är inbäddat i dimma och att sommarnattskänslan hopar sig på de annars ganska andefattiga åkrarna längs E4:an och väl ute på länsvägen lägger den svenska sommarnattsmystiken en tät matta av oberättade historier. och det känns inte riktigt lika tråkigt