Det pågår
Dessa världar som glider in i varandra som om klockan vore under de sista sömntimmarna innan gryning
Dagen är milt tjurig, jag är ledig och har tandvärk men känner ändå att jag måste ut i det gråkalla vårvädret där det endast är vindrutan på bilen som indikerar på ett försiktigt duggregn. Jag kör sakta fram igenom kultur och skogslandskapet som fortfarande inte grönskat nämnvärt, ur bilradion ger P1:s ciceroner mig berättelsen om världens beskaffelser, där Överstelöjtnant Paasikivi spekulerar om våroffensiven i Ukraina och den nyss avlidne Harry Belafonte sjunger Jamaica Farwell och utanför lyfter en Ormvråk från diket och några tranor spankulerar längre ut på fältet och det blir som dissonanta ackord i berättelsen om den 25 april. Min berättelse.
Några gäss passerar över taket på en lada och i språket talar Jenny Rasper om Lagerlöf och om Nils Holgersson. Kanske blir detta dagens enda samklang, kontrapunkt
. Jag kliver ut ur bilen, behöver luft och behöver bryta från de utvisade ryska spionerna och den FN anställde svensken som suttit 35 timmar i en fordonskonvoj från Karthum. Jag behöver lyssna till rödhaken ,gransångaren och behöver böja mig ner till den jorddoftande marken och se vitsipporna som slutit sig som om de vore rädda i den våta och bleka aprileftermiddagen men ändå är där, beredda på att visa upp sitt strösslade överdåd av vitt så fort tillfälle ges.
Tillbaka i bilen talas det om vikten av att läsa högt, jaha! tänker jag tyst
Dagen är milt tjurig, jag är ledig och har tandvärk men känner ändå att jag måste ut i det gråkalla vårvädret där det endast är vindrutan på bilen som indikerar på ett försiktigt duggregn. Jag kör sakta fram igenom kultur och skogslandskapet som fortfarande inte grönskat nämnvärt, ur bilradion ger P1:s ciceroner mig berättelsen om världens beskaffelser, där Överstelöjtnant Paasikivi spekulerar om våroffensiven i Ukraina och den nyss avlidne Harry Belafonte sjunger Jamaica Farwell och utanför lyfter en Ormvråk från diket och några tranor spankulerar längre ut på fältet och det blir som dissonanta ackord i berättelsen om den 25 april. Min berättelse.
Några gäss passerar över taket på en lada och i språket talar Jenny Rasper om Lagerlöf och om Nils Holgersson. Kanske blir detta dagens enda samklang, kontrapunkt
. Jag kliver ut ur bilen, behöver luft och behöver bryta från de utvisade ryska spionerna och den FN anställde svensken som suttit 35 timmar i en fordonskonvoj från Karthum. Jag behöver lyssna till rödhaken ,gransångaren och behöver böja mig ner till den jorddoftande marken och se vitsipporna som slutit sig som om de vore rädda i den våta och bleka aprileftermiddagen men ändå är där, beredda på att visa upp sitt strösslade överdåd av vitt så fort tillfälle ges.
Tillbaka i bilen talas det om vikten av att läsa högt, jaha! tänker jag tyst
