Måste man åka till fjällen?

Uppväxt där det alltid är snö på påsk och i modern tid kallat för den 5:e årstiden som ett försök att skapa något unikt lockande över den Norrländska  vårvintern så är jag ändå ingen som passionerat längtar till att gräva ned mig i en snödriva och bli röd om snoken. Däremot är midvintern min grej, men det är en helt annan sak. Hursom en nära vän bjöd upp mig till en stuga i fjällen över påsk, precis en sån där stuga i fjällen som du föreställer dig den med  4 sovrum och våningssängar stort fönster med  vid utsikt och en bastu och med ett gnistrande vårvinterväder så har det de absolut bästa av förutsättningar för att bli en drömsemester och blev det. Men det är ju umgänget som är nästan hela behållningen och det som slår mig är följande fråga. Måste man verkligen bege sig så långt för att just få detta?  Varför gör vi  inte sånt här mer i vardagen?  lagar både middag och frukost ihop, leker kollektiv en helg på hemmaplan och ventilerar det senaste årets händelser under lättsamma sköna former. Det kan kännas lite omständligt   att först ta Tåg, sedan sitta 18 timmar på buss för att sedan köa till skidhyra, liftkortsköp och naturligtvis  till liftar, toaletter och servering.  Bara så att ni förstår så hade jag en fantastisk vistelse så ingen skugga på arrangemang  och aktiviteter,  men vänner går före skidupplevelsen så jag hoppas att vi kan ses lite mer hemma