Rätten att få uppleva en naturlig död
Makabert kan tyckas, innan jag hunnit klargöra vad jag menar.
Våra skogar är i dag i huvudsak som stora odlingsfält där grödorna mest består av Gran eller Tall och i undantags fall något lövträd. Dessa skogar är en viktig del av det kommersiella skogsbruket där vi avverkar "allt" när avkastningen anses maximerad vilket självfallet är långt långt innan träden sakta börjar dö. Och det är klart att det vore naivt att tro att alla träd måste få ha sin egen naturliga livscykel precis på samma sätt som att tjurkalvar slaktas lång tinnan de uppnått vuxenålder.
Men jag menar på att vi alla borde ha tillgång betydligt fler områden där naturen har sin gång, där den biologiska mångfalden är stor och där mossa och lavar sakta tar över vad som tidigare var en stolt fura som fallit. Att gå i en sådan skog är som att känna hur naturen sakta vandrar, att faktiskt kunna känna och se på tiden och kanske också se sin egen litenhet och sin livscykel som en liten blinkning i denna långvariga biologiska process. Jag tycker seriöst att det benvita skelettet av en gammal tall är ett mycket vackert inslag som i sin död gör skogen mer levande.
Just den här skogen heter Putbergen och har tallar som är närmare 400 år och är ett hällmarksområde i den södra Mälarmården i Åkers bergsslag.
Våra skogar är i dag i huvudsak som stora odlingsfält där grödorna mest består av Gran eller Tall och i undantags fall något lövträd. Dessa skogar är en viktig del av det kommersiella skogsbruket där vi avverkar "allt" när avkastningen anses maximerad vilket självfallet är långt långt innan träden sakta börjar dö. Och det är klart att det vore naivt att tro att alla träd måste få ha sin egen naturliga livscykel precis på samma sätt som att tjurkalvar slaktas lång tinnan de uppnått vuxenålder.
Men jag menar på att vi alla borde ha tillgång betydligt fler områden där naturen har sin gång, där den biologiska mångfalden är stor och där mossa och lavar sakta tar över vad som tidigare var en stolt fura som fallit. Att gå i en sådan skog är som att känna hur naturen sakta vandrar, att faktiskt kunna känna och se på tiden och kanske också se sin egen litenhet och sin livscykel som en liten blinkning i denna långvariga biologiska process. Jag tycker seriöst att det benvita skelettet av en gammal tall är ett mycket vackert inslag som i sin död gör skogen mer levande.
Just den här skogen heter Putbergen och har tallar som är närmare 400 år och är ett hällmarksområde i den södra Mälarmården i Åkers bergsslag.
