Vägen bort och hem

Jag har skrivit om det förut men återkommer alltid till bilden "Den svenska skogsbilvägen" den där vägen som sällan kommer fram utan nästan alltid bort, ibland i en meningslös vändplan omgärdad av av risig ungskog och en stapel övergivna lastpallar kvarglömda från nån plantering dussintalet år bakåt, ibland nere vid en humustonad insjö och ett båthus i betsad i samma färg, inte sällan övergår vägen i halvmeterdjupa traktorspår in bland slyn in i det okända. Dessa vägar är ändå så spännande så fyllda av nån slags äventyr även om de på ett måtto är återvändsgränder så är de ändå en del av vägen framåt.
Just den här vägen leder till en vackert belägen sommarstuga där det bästa kaffet och de godaste bullarna serveras i gammalt porslin i glittret från en vacker sjö även i det sena oktober.