Den Böhmiska Rapsodin

Cesky Krumlov

Ni känner igen det där med att komma tillbaka efter en längre semester. Jorå! det är trevligt ja rent av upplyftande att träffa kolleger men själva jobbet och det faktum att man åter igen har en daglig agenda som inte ger alltför mycket möjligheter till utsvävningar och att på det snabbt få helgerna uppbokade med i och för sig släkt och vänner i allehanda  trevliga sociala tillställningar ger ändå en viss ofrihetsångest, känslan av att det nu är lång tid tills att jag/man åter likt ett litet rö driver dit vinden drar en.

Detta fick mig att redan efter en vecka när en lucka i schemat uppenbarade sig, snabbt boka mig på ett plan ner i central Europa, närmare bestämt till Tjeckien och Prag och vidare ner i Södra Böhmen till Ceske Budeovice och Cesky Krumlov, för att på något sätt hålla mig kvar i ett sommaräventyr ännu ett litet tag.

Jag har en speciell vurm för Tjeckien och Prag ända sedan jag först besökte det 1986 och av en tillfällighet blev kvar några dagar då flyget till Jakarta med CSA blev inställt och jag fick vänta på nästa. och sedan därefter med ett visst mellanrum besökt staden i alla fall en 7-8 gånger. 

Det finns något berättande över staden som om jag befinner mig i en roman av Miroslav Kundera eller i en animerad dockfilm. Det är den snirkliga Jugendarkitekturen som blandas upp med de medeltida kullerstensgränderna och de rikt utsmyckade 1600-tals palatsen de icke linjära gatorna och Moldau/Vltava som milt strömmar sig under stadens vackra broar med Pragborgen som en mäktig siluett på andra sidan. Jag tycker mycket om Prag , faktiskt en av mina absoluta favorit städer och en av världens mest romatiska städer. 

Men! Den här gången ville jag ge mig ut på lite mer utflykt och tänkte att jag följer floden uppströms och får se vad de delarna av landet har att erbjuda.



Pragborgen och Vltava

Anländer Prags flygplats på kvällen och kommer till hotellet strax efter 22 efter att först ha åkt buss och sedan tunnelbana och därefter gått 20 minuter enligt vägvisningen på Googlemaps. 

 Slänger in ryggsäcken på rummet och tar mig mot en av dessa Hostinec (världshus) som ligger som  pärlband i gamla stan placerar mig vid ett litet bord vid sidan av baren bredvid där kopparrören löper ner i källaren och hinner knappt blinka innan jag fått en öl och en liten lapp med ett streck ritat på och ölen är himmelsk, hinner få 3 streck för ölen och en kråka för att jag beställt en Gulasch innan jag återvänder till hotellrummet.

Prag: U Vejdode

Frukosten är okej men når inte riktigt ända fram, plockar med mig två kokta ägg och en macka som dagens färdkost. Eftersom jag vaknat tidigt och har förhållandevis lättpackning tillika ryggsäck bestämmer jag mig för att gå till centralstationen och ta första bästa tåg till Budejovice. Jag har tur och hinner med ett tåg med 4 minuter till godo. Att åka tåg är ju faktiskt ett av det absolut bästa sätten att färdas, just det att sitta vid ett fönster och se hur stadsplaneringen förändras, hur de gamla 1800tals-kåkarna sakta byts ut mot modernare men nedgångna hyreskomplex, hur koloniträdgårdar likt små atoller ligger utspridda längs spåret och hur villakvarteren växer upp bakom det bullerstaket som satts upp närmast rälsen. landskapet är Augustigrönt och böljande på ena sidan Vltavas (Moldau:s) dalgång och på den andra sidan växlar det av små genomskurna dalar av mindre tillflöden. Det är högljutt och festligt i vagnen när en samling män i l blå lika t-shirts med nån slags logga föreställande en ölsejdel håller hov i ett antal kupéer längre bak.

Utanför åker tåget in i tunnlar av smaragdgröna bokskogar och några mindre samhällen passeras utan att tåget gör uppehåll. Första stopp är staden Tabor som också definitivt vore värd ett besök (fast vid ett annat tillfälle) där Kung Ottokar på 1200-talet byggde en borg och som har en stor medeltida stadskärna.

Männen i kupéerna bakom mig har nu börjat sjunga. vad vet jag inte men jag gissar på nåt i stil med tjeckiska snapskväden.

En timme senare är vi Budeovice eller Budweiser som är det tyska namnet  är centralort för den här delen av Tjeckien och har c:a 100 000 invånare och ett Univeristet.  Jag återkommer till detta eftersom jag bokat boende tre dagar senare. Dock är det slutstation för mitt tåg och jag får byta till den rälsbuss som ska ta mig till Cesky Krumlov. När jag kliver ombord så ser jag att männen i de blå tröjorna också gör det samma och just idet läget så letar jag mig så långt fram jag kan i vagnen eftersom jag inte riktigt är på något blå-T-shirt humör. Bredvid mig sitter två kvinnor i tjugo-årsåldern vilka naturligtvis och det borde jag ha räknat ut blir som flugpapper för de här konstant surrande männen som beväpnade med Jägmeister och Bescherovka (tjeckisk kanelsnaps) letar sig framåt i vagnen och man bjuder alla längs den skakiga vägen i tåget på färdknäppar och väldigt många tar faktiskt emot för att sedan slå sig ned ner bredvid mig och kvinnorna. Även jag blir erbjuden vilket jag tackar nej till (vilket i efterhand kanske framstår som lite av ett etikettsbrott) Vad jag förstår på den ende som kan några ord engelska och som därför skickas fram till mig för att skanna av främlingen i vagnen som inte vill dricka sprit så är den här blå T-shirt-tillställningen någon form av svensexa men där det inte är brudgummen och hans kompisar som är ute och röjer utan hans far och hans entourage. De 20-åriga kvinnorna börjar bli fnittriga och stolen bredvid min byts ständigt ut av en ny kavaljer som säger några ord till kvinnorna tar en snaps och sedan lämnar för nästa. Konduktören kommer och tror jag, manar dem till att ta det lugnt med spriten men har inget att säga om att det bjuds runt till alla i vagnen (självklart bjuds även konduktören på Jäger men liksom mig avböjer han).

En av männen i blå T-shirt

Cesky Krumlov.

En liten stad på 13 000 invånare och är sedan 1996 med på Unesco:s världsarvslista och är i sanning en riktig sagostad vilket också på ett sätt är dess förbannelse.

Jag skiljs från det blå sällskapet och frågar Googlemap om vägen till mitt hotell som även här visar sig ligga ungefär 20 minuters promenad bort. Det är väsentligt varmare nu men det finns alltid en känlsa av rörlighet att slänga upp ryggsäcken på ryggen och helt enkelt gå dit man ska och slippa släpa nån bullrande rullväska eller vänta på nån taxi som aldrig kommer och när den kommer visa sig vara sjukt oense med mig om vilket pris som gäller.

Det lilla pensionat som jag bokat visar sig ha stängt fram till tre vilket ger mig en timme att i godan ro ta en öl och fåren första överblick över den lilla staden och jag förstår ganska snabbt att de 13000 människor som bor här är mång mång dubbelt utnumrerade av den mängd turister som under en dag eller max ett dygns vistelse i horder beväpnade med Selfiesticks och solhattar likt termiter kryllar över de gamla gatustensbelagda gatorna i staden och efter bara en lite stunds iakttagande från mitt bord vid uteserveringen kan jag också konstatera att merparten av dessa är av kinesisk ursprung eller i alla fall av östasiatisk härkomst. Rummet blir färdigt och har en liten svag doft av berg, men utsikten över Vltava är fin. Krumlov kommer ursprungligen från tyska och betyder ungefär krum böj.

Utsikten från slottet som för övrigt är det största i Tjeckien efter Prag-borgen ger en fin bild över meandern som nästa bildar en ö i floden och någonstans också den där sinnebilden av folksaga av bröderna Grim.  Just där jag befinner mig så är det inte så mycket folk och jag känner ett visst motstånd att gå ner bland de medeltida gränderna och trängas bland alla andra turister. Men hungerkänslan talar om för mig att en öl till lunch inte är tillräckligt så jag scrollar på måfå genom tripadvisors resturangrecensioner och fastnar för U Dwau Maryi där jag serveras en tallrik lokala specialister såsom Kanin, råraka med fläsk böhmisk skinka knödel surkål och lite annat små och gott

En lokal förstklassig öl (Eggenberg)så jag jag sluter mig till den delen som gett just den här restaurangen höga betyg. Det är ändå märkligt vad lättdrucken den här ölen är. Samtalar med kyparen som rekommenderar mig att gå upp i gryningen då ingen annan är uppe och på så sätt få känna av en helta annan stad . Jag vandrar runt en stund i gränderna i jakt på en affär som säljer Suddigummen och blyertsstift och hittar så småningom en Kooh i Noor-affär (det lokal tjeckiska konstnärs materialet.) sätter mig sedan på en uteservering och skissar lite förtstrött. det finns inte mycket annat att göra än att strosa kring i bland de gamla gotiska gränderna lyssna på kinesiska och fönstershoppa böhmiskt glas. på något sätt köper jag detta. hamnar vid solnedgången på en terass där jag nog är den ända icke asiaten och den ända som inte ställt upp sig mot muren med staden som fond för ett lagom snett foto. Någonstans så är känslan Disneyland,inte för att jag varit där men i föreställningsvärden. Jag lämnar kineserna på terrassen  och går in på en bar beställer en Margherita  tecknar av någon och går sedan hem och klockan är inte ens nio på kvällen.

På inrådan av servitören från igår satte jag Klockan på 05:30 och med tanke på hur pass tidigt jag somnat  så känns det ändå som en god ide att se denna lilla stad vakna i den blå timman  och kanske till och med hinna med att ta några bilder innan frukosten vid åtta. Gatlyktorna är fortfarande tända och det vilar ett behagligt lugn och Cesky Krumlov ser  nu ut som den där sagostaden jag förväntat mig,  innan myllret sätter igång innan trafiken egentligen har börjat. Runt tornet på borgen Jagar några tornfalkar,morgonen är tämligen molnig men ett svagt rosa sken sprider sig i alla fall över hustaken. Möter trots allt några morgonpigga kineser som förundrat frågar vad jag väntar på med kameran på stativ.. 
Frukosten på Pensionatet är utmärkt och jag beslutar mig för att ta mig ut från stan och vandra genom den stora barockträdgården som hör till slottet och sedan vidare ut på ängarna och uppför kullarna och in i skogen. Det är fint att strosa omkring själv i ett friluftsområde i en liten stad i södra Böhmen först här känner man antydan om att det bor vanliga tjecker som arbetar och har en vardag bortom turist industrin. Små skyltar antyder att det bedrivs någon form av tjeckisk Mulle-skola här,  Jag möter en mamma med  två barn vi säger Ahoi  till varandra och helt plötsligt så faller den där gnagande känslan av att ha lurats in i en turistfälla som en tyngd från kroppen och det är med lätta steg jag vandrar nerför kullarna mot staden och en hägrande lunch. Alla borden på restaurangen är reserverade trots att många av borden är tomma och när jag frågar så ser servitrisen lite klentroget på mig och frågar om jag är klar på en timme i sådan fall kan jag få ett bord. Får en rejält stycke grishals och en öl. Jag utnyttjar min timme med att göra några teckningar.  Att flanera är en konst, just det att i stunden bara iaktta, reflektera inte planera något inte ha något djupare syfte. att flanera är lite som att bläddra i en veckotidning man fastnar för saker låter annat passera som ett slags gåendets förströelse. Jag tar en runda upp igenom slottet fastnar för fasadernas trompe l'œil   tar in känslan av att promenera på kullersten och jämför den med en Gotländsk strand försöker känna av doften av Vltava om den påminner om ån hemma eller har mer av sjö över sig, ser på molnen ovan för det gamla gotiska kyrktornet, studerar skylt-typografin och försöker utröna om det är språket/orden eller  typsnittet som ger dess särpräglade uttryck. Detta och  en mängd med andra funderingar är det som ockuperar min tankeverksamhet när sällskap saknas. Att göra ingenting är speciellt, att sitta på ett kafe med en skissbok och inte teckna något särskilt att se ut över det gamla renässanstorget och inte notera något särskilt men ändå. Jag söker mig tillbaka till pensionatet och vilar en stund innan middagen som jag ännu inte vet var jag ska äta, det känns nästan som om det inte spelar någon roll. På floden utanför mitt fönster kommer stora grupper med kanoter och det är så där lite kvalmigt sensommarvarmt och doften av berg eller bergrum blir påträngande. En ilsken man ringer på min dörr och dränker mig i en svavelosande  salva (tror jag) Jag svara att jag inte förstår tjeckiska och han lugnar ner sig någo t(det visar sig att mannen äger berget bakom och att någon begagnat sig av min yttre rumstrapp för att komma åt den terass som den ilskne tjecken färdigställt 20 meter upp för att ha en god utsikt.) jag förklarar snällt att jag inte har något med det att göra och mannen lommar iväg. Middagsluren uteblir solen sänker sig mycket långsamt mot borgens torn och jag ger mig ut igen.

Cesky Krumlov

Utan att gå för noggrant in på de historiska detaljerna.  Slottet började byggas 1240 och är det näst största i i Tjeckien  och runt detta i den böj som  floden Vltava gör växte sakta staden upp och under medeltiden byter de Böhmiska adelssläkterna av varandra någon gång på 1600-talet blir det en del i det Habsburgska väldet så merparten av den gamla stadskärnan är alltså byggd mellan 1400  och 1700. Under 1900-talet har det ömsom legat under tyskt och ömsom tjeckiskt styre efter andra världskriget då dåvarande Tjeckoslovakien hade en kommunistiskt regim  fördrevs hela stadens tyska befolkning och staden föll både i glömska och förfall och det var först i och med den s.k  sammetsrevolutionen som man började rusta och såg stadens potential som turistmål.

Maten är utsökt, jag sitter vid ett utebord och ser grupper av andra turister gå förbi, ett tyskt par sitter vi bordet bredvid noterar med en försiktig nick att de sett mig och kanske är det här som jag verkligen börjar känna av det där med att det är på kvällarna man är ensam, ingen samspråkar med en medelålders man på en uteserveringen till ett hotell. Kanske är det ett slag av åldersnoja, kanske är det så att jag som verkligen sett mig själv som en ensamresande världskosmopolit börjat vänja mig med ett gott sällskap, någon att bubbla med på kvällarna, diskutera dagen med,  att jag inte riktigt längre ("G" förbjude) är lika bekväm i "bara" mitt eget sällskap Jag dricker ur vinglaset och hastar iväg till en bar "Aphoteka Cocktail" som ligger en 5-6 minuters promenad bort tänker att ja varför inte hänga där nån timme eftersom det känns på tok för tidigt att  gå och lägga sig. Barpersonalen är kunnig  och skakar fram ett par riktigt bra cocktails som jag sippar på medans fredagskvällen sakta börjar ta form för de flesta och jag misstänker att den snart är över för mig. Går inte speciellt onykter därifrån ställer mig i dörröppningen till ett hål i väggen och lyssnar på ett Romsk orkester som spelar så det glöder och en tämligen fet kvinna dansar vilt runt i lokalen ungefär  som en snurrande kon och fullständigt obegripligt undviker att riva ner någonting från de överbelamrade borden. I morgon tar jag mig vidare till Budeovice.

Apotekha bar

Missar tåget med 5 minuter och det är två timmar till nästa. Stationen har en liten kombinerad post/tåg station och turist byrå och en man upplyser mig om att det går en buss nerifrån stan om c.a 25 minuter eftersom det tar ungefär 20 minuter att gå så går jag tillbaka. Det är drygt 2 till Budeovice och och från busstationen 3 km in till det gamla centrumet Det här pensionatet är ganska lyxigt med stora rum och en rejäl säng .  Till skillnad från Krumlov är Budeovice en stad som står på egna ben och alltså är betydligt större  c.a 80 000 invånare, med ett eget universitet  här är landskapet också förhållandevis platt  även om man ser kullar på distans. Historian drar sig även här tillbaka till mitten av 1200-talet och till Kung Ottokar den II som också fått namngett staden stora torg. Annars måste jag väl tillstå att stans adelsmärke är dess bryggerikonst med framför allt Budvar som flaggskepp även om det finns ett antal mindre för oss ganska okända märken. Det var väl förövrigt en emigrant som tog med sig en del av bryggeritraditionerna över till USA någon gång under 1800-talets senare hälft och där startade Budweiser vilket är Budoevice på tyska,  i övrigt har ölen väldigt lite med varandra att göra och en närmast sekellång tvist om namnrätten och förbud för att sälja den Tjekiska Budweiser i USA  har nyligen avslutats när det amerikanska bryggeriet såldes till ett belgiskt och och den Tjeckiska varianten i USA döptes om till Czechvar.  Jag äter en Tjeckisk Gulash på den gamla Saluhallskrogen  Masné krámy  och gör sedan en rundvandring i staden

Ceske Budeovice